Det går inte att vara hela världens samvete.
- 5 dec. 2017
- 2 min läsning
Vi som är äldre kommer ihåg 60-talet, då det hände mycket med protester, revolter och rörelser.
Det var en härlig tid att vara tonåring då. Allt var så nytt. Det var popgalor, olika band som bara poppade upp. Det fanns inget internet och inga mobiltelefoner då.
Somliga engagerade sig hårt i dessa vänsterrörelser och det var nog närapå liv eller död för dom. Palestinaschalar, protester mot Vietnamkriget, ner med kapitalismen, kvinnornas frigörelse.
Det går alltid lätt att protestera och demonstrera när man inte riskerar något för sin egna del och mycket av det ser jag även idag.
De som gick in för detta då, många av dom lever kvar i det än och har även ympat in det i sina barn. Oftast är det inte de som lever knapert eller i utsatta områden.
Om de la lika mycket engagemang och energi på orättvisor som drabbar utsatta svenska medmänniskor, som de lägger på att få till öppna gränser hit in i landet och att alla ska få stanna som kommer hit.
Jag ser heller inte något engagemang för kvinnorna, flickorna i de utsatta områden som blir fler och fler. Det om något borde engagera deras rättvisetänk.
Kvinnokampen som var så viktig och som det även kommit mycket gott ur. Var finns den för gruppvåldtagna, skilda badtider för flickor och pojkar? Det vaknas till när "vita män" gjort något.
Invandrarmän ses oftast som offer.
Men inte samma upprördhet över otryggheten som finns idag för flickor och kvinnor och även pojkar och män.
De glömmer helt bort att den välfärd min och nån generation efter har fått uppleva, den är inte oändlig och när det naggas i kanterna mer och mer, så är det socialt utsatta, sjuka och äldre som drabbas först.
I alla sammanhang där en flock befinner sig, familj eller arbete, så bör man sträva åt samma håll. Det som jag inte förstår är varför inte alla som bor här i landet har som högsta prio att vi ska få leva tryggt och bra?
Att man ska vara solidarisk mot sina egna infödda medmänniskor först och främst och se till att landets resurser ska räcka till först och främst till det.
Jag ser det som en familj. Jag har tagit hand om mina egna barn först och främst. Jag har inte tagit hand om andra först och sen mina egna barn.
Kommentarer